Fästingar!

Förra sommaren verkar fler fästingar än vanligt ställt till bekymmer. Många är de hundägare som upplevt diffusa symptom såsom hälta och trötthet hos sina hundar. När man läst på lite om i första hand Borrelia och Ehrlichia så undrar man hur pass vanliga fästingsjukdomarna egentligen är!

Fästingen kan vara bärare av Borrelia, Ehrlichia och TBE. Alla sjukdomar kan drabba människan, men bara Borrelia och Ehrlichia hunden. Eftersom sjukdomarna är relativt nya så har jag i en del fall även återgett sjukdomsbild hos människa, för jämförelse för den intresserade.


Fästingfakta  

Fästingen finns i Sverige i tio arter. Den huserar framförallt i södra Sverige men den kan även förkomma längs Norrlands kust och inland. När vintrarna är milda ökar antalet fästingar. Djuret gillar alltså inte kyla – en fästing klarar tio minusgrader men dock inte under en längre tid. Fästingen är aktiv när det är snöfritt och temperaturen inte understiger 4 plusgrader. Normala vintrar i södra Sverige är fästingen således aktiv mellan april och november.

Fästingen är tålig, den kan på torrt underlag överleva utan värddjur i ca en månad. Den trivs dock bättre i hög luftfuktighet; i oklippta, skuggiga och fuktiga miljöer kan den överleva i upp till tre månader. En annan orsak till fästingrika områden är god tillgång på värddjur som t ex harar och rådjur.

Fästingens hela livscykel varar i ca tre år och den genomgår under sin levnad tre utvecklingsstadier. Under varje stadium suger fästingen blod en gång och kan då överföra infektioner. Smittan överförs alltså inte bara av vuxna djur som vi kan se med blotta ögat; den överförs också av de små nymferna, som är en millimeter stora.

Fästingen sitter i regel längst upp på ett grässtrå och väntar på att ett värddjur ska passera. Undvik alltså långt gräs i fästingrika områden och inspektera hunden efter promenad!

Ta bort en eventuell fästing direkt genom att snurra eller vrida den runt tills käkarna släpper sitt tag, ibland med ett klickande ljud. Fatta tag tätt intill fästingens huvud. Det spelar ingen roll om man drar eller vrider, så länge som man inte pressar ihop fästingens kropp, för då kan man pressa in vätska från fästingen in i såret. Speciella fästingborttagare finns att köpa i handeln. Släng inte bortplockade fästingar på marken, utan döda dem så att de inte kan krypa upp på ett nytt värddjur!


Fästingburna sjukdomar  

Borrelia är en infektionssjukdom som orsakas av bakterier. Ehrlichia förorsakas av en encellig organism, en rickettie. Det kan vara svårt att skilja sjukdomarna åt eftersom symtomen är relativt lika. En fästingburen infektion kan misstänkas på grund av vistelseort och kliniska symtom. Dessa symtom kan uppträda året om, under förutsättning att djuret har exponerats för fästingar någon gång under året. Vanliga akuta symtom är feber, trötthet, nedsatt aptit, ovillighet att röra sig, hälta och olika former av neurologiska symtom. Vid Ehrlichios kan även blodbrist och blödningar förekomma. De vanligaste symtomen vid kronisk sjukdom är trötthet och rörelsestörningar.

Eftersom symtomen är så allmänna och varierande kan båda sjukdomarna i sin tur förväxlas med många andra sjukdomar, allt från reumatisk ledinflammation till skrumplever och immunförsvarsorsakad blodbrist. På hund mäter man antikroppar (titrar) mot Borrelia och Ehrlichia för att kunna fastställa sjukdom. Man mäter ofta halten mot såväl Borrelia som Ehrlichia. Testet görs hos Statens Veterinäranstalt och det tar ca en vecka innan svar erhålles på detta prov.


Borrelia. 1975 upptäcktes de första fallen av Borreliainfektion hos människa. Sju år senare konstaterades några hundra fall årligen och 1992 var siffran uppe i 10 000 inrapporterade fall. Antalet drabbade hundar var förmodligen mångdubbelt fler. I USA har vaccin använts mot Borrelia en längre tid och försök med vaccin på Åland genomförs nu i Norden.

Cirka 30 % av alla fästingar anses bära på Borrelia! Risken att som människa smittas av ett enstaka fästingbett sjukdomen är dock inte mer än 1 på 100.

Symtomen hos hund med Borrelia visar sig bland annat i form av feber, trötthet och aptitlöshet. Dessutom kan hunden drabbas av hältor. De kan komma och gå, och förflytta sig från ett ben till ett annat. Vinglighet och förlamningar i ansiktsnerven kan också drabba hunden. Sjukdomen kan bli kronisk med förändringar i bland annat leder, hjärnhinnor och njurar, det vill säga i de vävnader som angripits.

Borrelia behandlas med penicillin i tidigt stadium, tetracykliner i sent stadium. Kommer hunden under antibiotika behandling i tid kan man undvika ett utdraget sjukdomsförlopp med bestående skador.

Hos människor kan en typisk hudrodnad uppträda runt fästingbettet, men det ser vi inte hos hundar. Diagnosen hos människa ställs via blodprov eller prov på ryggradsvätskan. Alla får dock ej antikroppar i blodet så vid tveksamma fall bör lumbalpunktion (prov från ryggmärgsvätskan) göras. Har det gått så långt att sjukliga hudförändringar syns kan hudprov tas. Man blir inte immun av sjukdomen.

Man tror att Borrelia smittar mindre snabbt än Ehrlichia; att smittan vid Borrelia inte sker förrän fästingen är mätt och "spyr" tillbaka blod in i värddjuren efter ett par dygn.

Ehrlichia. Bakterien upptäcktes på människa i Sverige första gången på 60-talet och 1989 rapporterades de första fallen på hund och katt. Bakterien, som finns i blodet, hämmar immunförsvaret så att andra sjukdomar som t ex Borrelia, TBE och livmoderinflammation, kan blossa upp. Undvik alltså att utsätta en smittad hund för främmande hundar och miljöer!

I det akuta stadiet kan hunden få hög feber (40–41°, jämför med normal temperatur på 37,5–38,5°), matvägra och uppvisa trötthet. En del hundar blir vingliga, stela eller halta. Vid hälta och ledvärk kan de svullna runt och i leder, ofta i hasled och handlov. Andra hundar kan få diarréer eller kräkningar, medan ytterligare andra kan få blodbrist och blödningar p g a förändringar i en del blodkroppar. Ödem kan förekomma, bland annat på huvudet. Symtom i andningsvägarna förekommer liksom tillfällig blindhet eller dövhet. Den kroniska varianten kan uppträda efter flera månader och då i form av leverpåverkan, ökad blödningsbenägenhet, trötthet, diffusa hältor, ledvärk, vinglighet och förändring av temperament. Ju snabbare behandling sätts in, desto bättre prognos.

Hunden behandlas i tre - sex veckor med ett något starkare antibiotika än vad som används vid behandling av Borrelia. Doxycyklin tillhör tetracyklingruppen och har visat sig vara mest effektivt. Man tror att Ehrlichia smittar direkt vid fästingbettet.

En del hundar blir alltså febriga och uppvisar mer akuta symtom, medan andra klarar sig bättre - en gissning är att de senare klarar febern på egen hand och att hundägaren inte hinner märka av någon feber. Hunden upplevs som ”gammal” och ägaren kan ha svårt att sätta fingret på vad som egentligen är fel.

Om man är tidigt ute kan man i mikroskop se bakterien i de vita blodkropparna direkt. Men om sjukdomen pågått en tid kan man inte påvisa bakterien i de vita blodkropparna, utan då får man istället mäta halten antikroppar, titern, mot bakterien i blodet. En del hundar kan ha många antikroppar utan att visa symtom. Detta innebär dock att man alla fall bör prova att medicinera hunden med antibiotika.

En del hundägare säger att symtomen snabbt avklingar efter påbörjad behandling, medan andra upplever att så länge djuret gått med symtomen, lika lång tid tar det innan de försvinner. Konvalescenstiden är i regel lång.

Ehrlichia är uppdelad i flera olika arter. Varje art infekterar sitt eget djurslag. I Sverige förekommer Ehrlichia-infektioner hos hund, häst, nöt och får.  Den i USA kända hundehrlichiosen är inte samma sjukdom som vår svenska. Den amerikanska varianten sprids med den bruna hundfästingen, vilken ännu bara förekommer sporadiskt i södra Sverige (se längre fram i artikeln). Sjukdomen ansågs länge inte kunna smitta människa men det är felaktigt. Inget vaccin finns.

TBE. TBE (tick-borne encephalitis) är en virusinfektion som sprids med den vanliga fästingen och som kan orsaka hjärninflammation. Den drabbar varje år upptill 100 svenskar. Smittan sprids omedelbart vid bettillfället, då viruset finns i saliven. Viruset finns hos fästingar främst i Stockholms skärgård, Mälaren och längs hela ostkusten.

Sjukdomssymtomen påminner om influensa. Först uppträder lindrigare besvär i form av feber och värk i kroppen, ofta med huvudvärk. Hos cirka var tredje smittad sprids viruset till hjärna och hjärnhinnor. Man återinsjuknar med hög feber, huvudvärk, kräkningar och styv nacke. Det finns ingen medicin att tillgå, men sjukdomen ger livslång immunitet. Dödsfall är sällsynta och drabbar då oftast äldre personer eller sådana som lider av nedsatt hälsa av annan orsak. Konvalescenstiden kan vara lång; trötthet, koncentrationssvårigheter och andra följdsymtom kan kvarstanna i flera år efter tillfrisknandet.

Sjukomen kan hos människa medföra bestående men som förlamning, balansrubbning, nedsatt hörsel, försvårat tal, ett nedsatt intellekt och koncentrationssvårigheter. Den har i enstaka fall observerats hos hund. TBE smittar direkt vid bett och ger symtom efter 10-14 dagar. Vaccin finns mot TBE.


Övriga fästingburna sjukdomar 

·          Babesios hos nötkreatur. Det är en malarialiknande parasit som ger symtom påminnande om influensa. Behandlas med antibiotika.

·          Tularemi (harpest) orsakas av en bakterie som ger sjukdomssymtom hos skogsharar och gnagare men också människor kan drabbas.

·          Q-feber förekommer hos får och nötkreatur. Den ger hos människa influensaliknande sjukdomssymtom.


Profylax

Nu finns medel som håller merparten av fästingar borta. De två vanligaste är Exspot (spot-on) och Frontline (spoton och spray) som har en s k repellerande funktion. Observera att medlen inte ska användas på katt! Exspot är receptbelagt medan Frontline sedan sommaren 2000 finns receptfritt hos apoteket. Spot-on-preparaten har en oljig konsistens och sprider sig via hudfettet över kroppen, detta genom att man applicerar medlet i nacken och, när det gäller större hundar, även vid svansrotens fäste. Viktigt är att undvika bad inom de två närmaste dygnen efter behandling.

Man bör vara försiktig med behandling av gamla och svaga hundar samt dräktiga tikar. Man bör även vara medveten om att en del biverkningar av medlen har inrapporterat. En studie om preparatens biverkningar har gjorts och fram till 1999 har följande redovisats:

Exspot (har sålts sedan –94): Lokala hudreaktioner på applikationsplatsen men även på andra ställen (klåda, hudrodnad, sår och håravfall). I andra fall har hundarna visat allmänsymtom i form av oro, onormalt beteende och kroppshållning, darrningar, ryckningar i benen och svaghet.

Frontline (har sålts sedan –97): Nässelutslag, klåda, håravfall o allmäneffekter i form av vinglighet, kräkningar och diarré.

Även receptbelagda Sebacil används i viss utsträckning mot fästingar. Sebacil, som fungerar på ett annat sätt än de två tidigare nämnda medlen, kan ge övergående effekter på de nerver som påverkar mag-tarmkanalen (kräkningar och diarré). Det är dock enligt rådfrågad veterinär ytterst tveksamt om Sebacil kan användas mot fästingar, då preparatet inte har någon kvarstående effekt som skyddar. Möjligen kan Sebacil användas för färstingsanering av en drabbad hund.

I förhållande till mängden sålda preparat så är antalet anmälda biverkningar litet och de allra flesta biverkningarna är av lindrig karaktär. Man bör ställa dessa biverkningar mot att utsätta djuret för en fästingburen sjukdom.

Åker du utomlands kan det finnas medel som inte är registrerade här i Sverige. I England har dödsfall rapporterats efter användning av loppmedel med organiska fosforföreningar.


Alternativ medicin

Man kan stärka immunförsvaret genom  tillförsel av t ex c-vitaminer, Echinasea och Omega 3-olja. Vitlök sägs minska fästingangreppen med cirka 30 procent. Observera att angreppen minskar, inte försvinner helt. Tyvärr räcker det ju med en enda fästing för att skadan ska vara skedd! Vitlök ges i maten, prova gärna att ge i form av vitlökssmör, på samma sätt kan man ge hunden äppelcidervinäger som sägs ska skydda något mot angrepp.

Det finns en hel del "hemma recept" mot fästingar som man kan spraya hunden med. Ju oftare hunden badar, desto oftare får man spraya!

1 hel burk rosmarin
1 msk vinäger
1 liter vatten

Koka upp ordentligt. Låt stå och svalna, spraya sedan med hjälp av en sprayflaska. Gnid även in nacke och nos. Kan göras flera gånger dagligen.

Ett liknande kok kan göras av timjan, citronskal och vatten. Man kan även spraya hunden med lavendel eller droppa lavendelolja på pälsborsten. Andra oljor som krypen brukar tycka illa om är Eucalyptus och Geranium.

Observera än en gång att "hemmarecepten" aldrig ger fullt skydd, samt att många bieffekter finns rapporterade! Rosmarin, timjan och annat som används i dessa recept kan ge nervsystemsstörningar och kontakteksem. Dessutom måste man spraya hunden många gånger varje dag för att bibehålla effekten, vilket i sin tur kan ge upphov till pyodermi, s k våteksem.

Det finns även halsband att köpa hos djuraffärerna som också påstås minska angreppen av fästingar. Varning dock för dessa halsband som både säljs i Sverige och utomlands då de kan ge upphov till allvarliga biverkningar, bl a i form av otrevliga kontakteksem. Effektiviteten är dessutom tveksam, då medlen sällan skyddar hela djurets kropp.


Den bruna fästingen

Värt att nämna i sammanhanget är den bruna fästingen som trivs och kan överleva i vårt inomhusklimat. Den är än så länge inte vanlig i Sverige, dokumentation finns dock på att den följt med resande hundar från andra delar av Europa.


Internettips!

Animal Health
Annica Tiger

Apotekets sida

Bengtssons hunderi

Läkemedelsverket

Fästingar gör sig bäst på bild - som en veterinär uttryckte sig :-) Bilder finner du bl a på följande länk:
Museum of Zoology


Socialstyrelsen


Källor

Egna erfarenheter och kontakter, Internet samt tidningarna Jakthunden, Hundsport, Brukshunden, Doggy Rapport och Fido. Artikeln är korrekturläst av veterinär Gun Wiklund. Tack!

Du som läsare

Om du har synpunkter på denna text, eller vill dela med dig av egna erfarenheter, lästips eller annat intressant, skriv gärna en rad till mig!

/Lillemor

Artikeln är senast uppdaterad 2001-10-13